På väg till toppform - shaping up

Mat, godis, mat, godis och mera mat...det  är det som är påskens förbannelse. MEN av någon fantastisk anledning är jag inte ett dugg sugen på godis, speciellt inte de där halväckliga äggen som finns nu till påsk. Hade det varit chokladägg hade det varit svårare att motstå, men de var slut när jag bunkrade upp påskgodis. Ibland har man tur!
Sen är det maten. Igår blev det lasange vilket man kan göra någorlunda ok näringsvärde på. Idag blir det nog grillning med lite bakpotatis. Det går ju också att "fixa till" så att det blir schysst mat. Imorgon däremot blir det traditionell påskmat. Då är det väl bara att inte äta så mycket av allt och inte få frispel bland kakor och tårta. På påskafton är det dags igen, påskmiddag med en annan del av släkten. Söndag blir det nog rester skulle jag tippa på påskmat igen...man börjar nog ledsna lite på det vid det här laget. Måndag blir det 70-årskalas så jag hoppas att det blir något annat än påskmat då. Men kalasmat brukar inte alltid vara den nyttigaste och just denna 70-åring brukar ha smörgåstårta på kalas, my weak point...det är ju sååååå gott! Jag återkommer med en rapport på hur det gått med påskens förbannelse.

Dags att börja fundera på hur jag ska komma tllbaka till normal användning av ryggen. Efter ryggskottet är jag nervös för att det ska komma tillbaka lika illa som det var tidigare i veckan. Nu är ryggen mör men jag kan ändå sitta ner i 15 minuter utan att det gör alltför ont. Enligt naprapaten kan jag köra igång och träna i helgen så det är väl bara att dra igång med små doser och vara lyhörd om ryggen säger ifrån...

Det gör OOOONT!!! Jag har aldrig haft ryggskott förut men igår small det till när jag gick in från bilen. Tack och lov hade jag hämtat de två äldsta tjejerna så att de kunde hjälpa mig med minstingen. De var så duktiga. Jocke var tvungen att snickra lite här hemma igår men han engagerade svärmor som hjälpte till på kvällen. Tusen tack, Carina!!!
Idag är jag lite bättre men jag kunde inte ens få på mig strumporna själv imorse så J fick falla på knä (hi hi) och dra på mig strumporna. Snacka om att man kände sig fånig...

Jag har varit hemma med stackars lilla minstingen hela veckan Hon har haft feber som gått upp och ner och har en jobbig hosta. Detta har gjort att hon har varit ganska klängig så man får inte en sekund för sig själv. Hon vill inte ens sova middag i sin egen säng utan ska ligga intill mig som ett litet frimärke. När jag sen försöker lirka mig ur hennes grepp när hon somnat så vaknar hon till och blir dunderarg att jag försöker gå därifrån. Dessutom har J varit borta både i tisdags och igår kväll så han har inte kunnat hjälpa mig på kvällen. På natten går febern upp på minstingen så då kan hon inte sova några timmar mitt i natten utan hon gnyr och försöker sova men mår för dåligt så hon kan inte, stackars liten. Allt detta gör att jag känner mig som att jag är 70 år just nu. Ikväll ska vi dessutom iväg till svägerskans födelsedagskalas. Kanske inte så smart med en sjuk liten tjej men blir hon för gnällig så är det ju bara att åka hem. MEN igår lyckades jag i alla fall averka 30 minuter på crosstrainern och nu peppar peppar så ligger hon och sover middag i sin egen säng (dock efter en hel del protester...). Nu har jag chansen att  försöka sminka bort de svarta ringarna under ögonen och reda ut tovorna i håret så att man inte ser alltför mycket ut som en slutkörd småbarnsmorsa.

Så här vill jag också vara när jag är 72 år. Stå ut med all reklam innan klippet kommer, det är definitivt värt det, jag lovar...

http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/article4208764.ab

Idag är jag hemma med minstingen som är sjuk. Det blir en hel del träning bara av att vara hemma med henne eftersom hon inte vill vara på golvet i mer än 3 minuter åt gången så man lyfter henne upp och ner hela tiden. J testar en PT på nätet för att få lite extra inspiration och motivation. Denna PT hjälper till med kostråd och middagstips också så nu är det idel nya maträtter på bordet hemma, vissa godare än andra. Jag hakar på till viss del på hans schema men mer i mån av tid. Motivationen hos oss båda ligger fortfarande på topp.

Jag känner på mig att 2009 kommer att bli ett kanonbra år på alla sätt. Vi är hur laddade som helst och har alla förutsättningar för att lyckas med det vi tar oss för. Det är bara att försöka göra detta år lite bättre än förra året...

Nu har jag varit sjuk som en räv i över en månad. Är lite dj*a less kan man ju lätt säga. I och för sig började minsta tjejen på dagis i oktober så lite dagis baciller har man väl fått men så här mycket... Nej, nu får det räcka!
Jag kör på med dieten även om det inte är så supermotiverande eftersom jag inte kan träna. Lite resultat ger det ju faktiskt. Jag mådde helt ok förra veckan även om jag inte var helt frisk så då kunde jag köra några få pass. Den veckan loosade jag 1,6 kg vilket är riktigt bra om vi nu ska ner 5 kg var fram till jul. Denna vecka har jag inte kunnat köra något pass. I måndags hann jag inte, i tisdags började jag bli sjuk och igår var det bara att glömma för då hade bacillerna tagit min kropp i besittning. Jag sjukskrev mig igår och jag tänker bara softa och ta det lugnt resten av veckan och försöka få bort förkylningen. Nästa vecka hoppas jag på att kunna komma igång igen med träning. Det bara kliar i kroppen för jag vill sätta i gång!!!!

Äntligen får jag ta fram ljusstakar, adventsstjärnor och grangirlanger. Imorgon är det första advent. Jag har slitit häcken av mig för att få det fint hemma till första advent. J åkte på ett jubileum på sin gamla skola och kom inte hem förrän idag så jag överraskade honom med att ha storstädat hela huset och adventspyntat. Imorgon tänker jag frångå vår lågkolhydrat-hög protein diet litegrann för jag tänker baka lussekatter och dricka lite glögg och kanske en pepparkaka slinker ner också. Det är bara första advent en gång om året och resten av maten imorgon blir strikt. Jag vill ju föra vidare traditioner till våra kids.

Ska sitta på en jobbmiddag ikväll och sedan blir det några timmar i bilen hem mitt i natten. Är det någon som har några bra tips på hur man kan träna i bilen? Att kontrahera magmusklerna kan man ju göra men finns det någonting mer som inte distraherar en från bilkörningen. Det är ju inte riktigt läge att börja köra utfall eller andra mer avancerade övningar när man ligger i 110...hi hi hi...

"...det är bara jag som använder gymet..." var det någon som sa idag. Enligt J har jag tappat stinget att träna men han kan inte ha mer fel. Jag har bara varit sjuk och haft mycket annat att göra så jag har prioriterat bort träningen under några veckor nu. Idag är det dags att hoppa på CT igen efter några veckors uppehåll. Jag är frisk till 97% och i helgen ska jag prioritera träningen högt. Så J ska allt få lite sällskap i gymet så att det blir tyst på honom :-)

Vi har varit dåliga på många sätt de senaste dagarna. Sjuka, i alla fall jag, och helt vansinnigt mycket att göra så då får något ge med sig lite och det blev det här. Nu börjar det dock ljusna lite, både på sjuklingfronten och på allt som behöver göras. Jag är inte helt frisk än men snart och vi har fortfarande en hel del som ska göras men inget som är gigantiskt. Träningen har legat nere eftersom jag har haft en sådan grym hosta. Det har känts som jag har hostat ut lungor och lite till, bläää!!! Nu hoppas jag dock att jag ska kunna komma igång med lite träning på allvar. Det känns ju som att jagbörjar men sen är det något som dyker upp och sparkar tillbaka mig 3 steg. Jocke är mer trogen med träningen. Han kör på och har till och med kunnat hoppa på crosstrainern ett pass denna vecka. Knät har läkt ihop bra, men det är inte riktigt ok än. Han är bara så otålig och vill inte vänta så det fick duga. Tyvärr har även han haft mycket att göra den här veckan så han har också varit tvungen att prioritera andra saker vissa dagar. Men som sagt, det värsta är över nu så nu ska vi köra igång på allvar igen.

Jag har åkt på luftkonditioneringsjukan tror jag. Jag har lite skumma febertoppar och det känns tungt att andas och jag har hosta. Det är så synd om mig :-(  Men det är så skönt att vara hemma igen. Jag har längtat ihjäl mig efter de här hemma när jag var på Malta.

så här ynklig är jag idag

Det har inte riktigt lugnat ner sig efter den där fruktansvärda morgonen jag hade i torsdags. Jag har varit helt slut och stressat, stressat, stressat. Så tyvärr har jag missat träning både torsdag och fredag. Jag skäms!!! Fy på mig... Jag borde haft tillräcklig karaktär för att ta mig i kragen och köra 30 minuter till på kvällen eller kliva upp 30 minuter tidigare. Nej så här får det inte bli igen. Jag var ute idag och körde biceps och triceps med J idag i alla fall. J har beställt hem ptoteinshake och vitaminer och lite annat smått och gott. Han hade beställt någon prestationshöjare till mig också som innehåller en massa koffein. Jag tog en tablett i förmiddags och nu känner jag mig alldeles skakig. Man börjar ju fundera om de är så himla nyttiga egentligen när man mår som man gör när man tar dem. Jag ska ge det en chans men släpper inte "skakigheten" kan jag inte fortsätta.

Hade tänkt gå upp halv 6 för att hinna fixa iordning mig själv i lugn och ro innan alla kidsen skulle vakna. Tror du att det blev så? Nej,  skulle intge tro det. När jag slår upp mina blå och slänger ett getöga på väckarklockan så visar den 7.19. Jag gnuggar ögonen och tänker att jag sett fel men jag märker att det är för ljust ute för att vara tidigare på morgonen så jag flyger ur sängen. Äldsta dottern börjar skolan klockan 8 så jag börjar med att väcka henne sedan väcker jag de andra två. Jag förstår inte riktigt hur jag lyckas men jag får på alla tre kläder plus mig själv,, borstar hår och tänder och fixar mackor och festis som de får äta i bilen på väg till skolan plus en vällingflaska till minstingen.

Vi kommer till skolan prick 8 så hon kommer i tid precis. På dagis är det inte lika stressat tack och lov så då börjar min puls lugna ner sig. När jag kommer till mitt första möte för dagen passar jag på att sminka mig lite i bilen på parkeringen utanför. Yes!!! Jag klarade det, utan att bli försenad!!! 

Jag undrar vilken förbränning man får av det adrenalin påslag som har varit i min stackars kropp under hela denna morgon. Jag känner mig fortfarande hypad och lite stressad. Nu ska jag gå och äta lunch med en kompis och försöka varva ner. Kidsen ska få milkshake och bullar ikväll för de var så duktiga imorse. Hade någon av dem satt sig på tvären hade allt blivit pannkaka. Snacka om stressad småbarnsmorsa! Väckarklockan kommer snart att förpassas till de sälla jaktmarkerna för händer detta igen kommer den att få vingar och flyga ut genom fönstret.

hi hi hi...barn är för söta ibland... Igår när jag kört CT skulle jag gå och natta kidsen. Den äldsta frågade varför jag körde CT så hårt så att jag blev alldeles svettig. Jag svarade att jag ville se ut som alla fitness tjejer i Body-tidningarna som ligger över hela huset (Jockes favorit-tidning). Samtidigt fånade jag mig lite och flexade lite med armarna. Kommentaren jag får tillbaka då är:

Känns inte alls så farligt i benen som jag trodde igår. Det kommer säkert bli värre i eftermiddag och under kvällen men just nu känner jag mig pigg och stark i kroppen. Så skön känsla. Från att ha känt mig små seg och "fläbbig" känner jag en spänst i musklerna. Och det här är bara efter drygt en veckas träning!!! Hur ska jag inte känna mig om 3 månader?!? Nu är det definitivt dags att definiera mina mål lite mer. Jag återkommer med mina mål under veckan.

Jag kom upp på CT:n när vi kom hem vid 7 ikväll och sen gick jag ut och körde hela ben och rygg passet förutom ett set på utfall. Jag är så nöjd med mig själv :-) Nu kan jag somna med gott samvete, men jag kommer att få lida imorgon för jag kunde köra på lite hårdare på CT idag än vad jag kunde första gången. Mina ben kommer att kännas som öppna sår imorgon misstänker jag. Vill man vara fin får man lida pin...